Vad härligt det är att få vara med när upptäckarlustan går i 110. Som idag när Sigrid liksom själv kom på vad som ska till för att vattnet ska komma dit man har tänkt.
Hjälp.vad.fort.det.går. Från hjälplös till en liten individ som kan dricka själv. På nio månader. Det är kanske inte konstigt att det hugger till när Maja säger:
-Mamma, jag vill att vi ska ha en till bebis.
Men inte nu. Absolut inte nu. Men kanske. Sen. Eller så är det bara ångesten över tanken att jag inte ska få ha en liten bebis igen. Förlossning. Amning. Yttepyttesmå fötter. Varma blöta andetag mot mitt bröst. Ett litet leende som skymtar till. Känslan av att älska så hjärtat går sönder.
Tiden får visa. Vi ska räcka till för de två underbaraste vi har också.
KRAM S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar