Hoppsan! Vilken måndag det blev idag...
Imorse var det lite som att vinna på lotteri. Längst ned, längst in i byxlådan så hittade jag ett par gamla puderfärgade chinos från Zara. Detta var ju fantastiskt framförallt för att:
1. Jag kunde ha de (igen liksom... hejja mig)
och
2. De gifte sig ju så fint med min sjal med hästar på.
Men där någonstans tog turen slut kan man väl säga.
I min klänningsjaktsiver (på torsdag är det ju party med stort P och klänningen som jag har tänkt skall få hänga med ut på dansgolvet lyser ju lite med sin frånvaro så att säga) så tänkte jag att jag blåser iväg till bästaste affären i grannstaden. Sagt och gjort. Jag stuvar in barn i bilen, lämnar stora på förskolan och åker.
Två timmar senare är jag hemma igen, fortfarande utan klänning men det jag lyckats med är att:
1. Jag har mycket (vi snackar MYCKET) klantigt kört rakt in i en parkerad bil.
2. I mitt förvirrade tillstånd (på grund av ovan sagda) så tycker jag tydligen att det här med att stå och vänta vid rött ljus inte är något som man behöver bry sig nämnvärt om så jag kör istället, vid stor och trafikerad korsning.
3. Jag har tappat bort min mobiltelefon.
4. Jag har återfunnit min mobiltelefon (tack vare att snäll man, tillika samma man vars bil jag tidigare kört på, försökte ringa den och butikspersonal svarar och berättar att den har jag glömt hos dem).
5. Jag har också på något sätt i detta kaos (och det här är det enda positiva, förutom för plånboken) köpt en p.e.r.f.e.k.t. jeansjacka, en knallgul variant av favorittröjan och ett snyggohalsband hos fantastiska SARA 1896. Dessutom även fyndat ett par ljusblå chinos (efter tips från den här UBERSNYGGA kvinnan) hos GT.
Näe, men förutom att M precis sms:ade och berättat att han just väjat för en älg på väg hem från Bollnäs så har väl resten av måndagen förlöpt som den ska (än så länge alltså...)
KRAM S.
UPDATE: Ja, just det - det glömde jag... Jag har ju också mottagit en rad helt psykade sms från någon av M:s kunder där han menar att M är slut och borde ägna sig åt sin fru och sina barn (kändes ju något hotfullt att nämna oss också). Det finns en del knäppgökar därute, som sagt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar